Är tillbaka.. Det går inte med ord att beskriva hur glad jag blev..

Det började iaf med att jag upptäckte att jag inte laddat upp julkorten på datorn uppe utan bara nere för  att lägga upp på min blogg.. Och genom att vi formaterat om datorerna så trodde jag att loppet var kört..men då kom S på att vi lagt bilderna på ett usb men lånat ut den till ett par kompisar.. Ja, än så finns det hopp tänkte jag.. Å eftersom jag är så nyfiken så hämtade jag det igår.. Jag intalade mig att det finns inte där, men någonstans så hoppas man ju ändå.. När jag sticker in usb och upptäcker att... borta.... Då brast det för mig, tårarna bara rann på mig..jag blev så himla ledsen.. Jag älskar kort och fotar nästan allt mina små gör..å tanken på att det inte skulle finnas något från Wilmas första jul känns inte alls bra..Visst har man minnen kvar men det är roligare om man kan kolla på dom.

Vad som hade hänt var att S hade tagit bort dom för att han hade lagt in filmen Avatar..Jag gick ut i köket och grät för mig själv.. Stefan kommer in och meddelar att han hittat ett program som kan ta tillbaka foton..Å hoppet kom tillbaka och så även våra julkort.. Nu blev jag så j-la glad att jag grät igen men denna gång av lycka.. Alla fanns inte med och inte filmklippen..men bra många och jag är så hilma glad nu.. Går inte med ord att beskriva min lycka.. Jag lovad S att dyrka marken han går på om han kunde fixa korten och det lär jag få göra ett tag nu hahaha..

Tänk att man kunde ha fått missa dessa kort...

Kram från mig.